Så var min första arbetsvecka avklarad på det nya jobbet. Jag är helt slut.  Vi har varje dag infunnit oss på jobbet klockan 07.00 och snittat 11 timmars arbetsdagar.  Och bara det faktum att bo borta på hotell, och inte få komma HEM efter jobbet, tröttar mer än man tror…  Men so far so good! På måndag bär det av till Söderhamn igen för ytterligare en helvecka där. Inte förrän i början av April beräknas flytten till Sundsvallskontoret vara klar, så tills dess är jag mer eller mindre Söderhamnsbo!

Så till frågan hur det gick att vara borta från hundarna i hela FEM dagar?  Det var hemskt!  Jag gruvar mig redan nu för nästa vecka.. för jag tror knappast det kommer bli “lättare med tiden”.  Min sambo skickade mms-bilder och rapporter till mig hela tiden om hur mina långnäsor hade det och vad de gjorde. Jag vet att de har det bra här hemma -  de får äta gott, sova gott och springa i skogen och härja om dagarna. Men jag känner mig halv utan de små liven… 

Igår fick Knopp och Gucci besök av en av deras lite större vänner,  Tingeling. Självklart var min vän Fia med också som äger  Tingeling m.fl.  

Knopp är så galet kär i damer av lite större storlek, och Ting är världens snällaste och låter båda “småpojkarna” fjanta omkring och visa alla deras bästa trix för henne. Bilden tog jag under vår gemensamma promenad med min mobil… men bättre en dålig bild än ingen bild, inte sant?

Imorgon bär det av till Söderhamn för mig. Min första jobbvecka på nya jobbet! Det känns spännande och jätteskoj, men jag känner redan nu att jag får ont i magen av tanken att inte kunna ha hundarna med mig. De får bli hemma med min sambo i veckan, så inte förrän Fredag eftermiddag får jag träffa dom igen. Hur ska det gå?! 

Hej svejs!

I helgen är jag och hundarna ensamma hemma. Jag har därför laddat med lite annorlunda helgläsning i form av en vallningsbok som heter “Herding Dogs, Progressive Training”. Jag köpte den för några år sedan när jag testade lite vallning med min Gucci, men läsningen i den har blivit lite sporadisk.  Tyvärr blev det aldrig någon fortsättning för oss i fårhagen, mestadels pga att vi fick resa så långt för varje träningspass. Men kul var det! Å massor att lära…

I övrigt är helgplanen bara promenader och mysträngsel i soffan för mig och långnäsorna. G är ju fortfarande inne i sin ordinerade viloperiod, så vi bara myser tillsammans.

Har suttit och bläddrat bland en massa gamla bilder på hundarna och hittade bl.a. några som Frida tog vid ett av hennes Sundsvallsbesök för ett par år sedan. Det är ju så roligt att ha bilder med bra kvalitét, tagna med en riktigt BRA kamera. Under 2009 måste jag se till att införskaffa mig en sådan, en riktigt BRA kamera. Jag älskar ju att fota, särskilt hundar! Och då behövs verkligen en BRA kamera…

Bilden ovan är ett eget collage med ett par av bilderna tagna av just Frida, och under dessa - ett citat jag känner mig så träffad av.

Jag har i dagarna tänkt mycket på min “hundframtid”, och just 2009 verkar det kunna hända många spännande saker. Med lite tur behöver jag kanske inte vänta särskilt länge alls… 

Idag har jag varit och hälsat på “min” uppfödare Monica på Yosemite’s kennel. Där blev jag mött av ett gäng tokglada hundar som alla ansåg sig vara störst, bäst och vackrast..  Rätt inställning!   Träffade bl.a. en jättetrevlig liten 6-månaders sobelhane som jag vet är till salu. Tips tips…  

Efter gott fika och massa hundprat bar det så iväg hemåt igen. Jag hade ett möte med min nya arbetsgivare kl. 14 om nästa veckas arbetsplan. Jag kommer nämligen jobba en hel del på Söderhamnskontoret nu de första veckorna, dels för upplärning, och dels för att ta över arbetsuppgifter. Spännande! Som tur är ställer min sambo upp och tar över hunderiet här hemma de dagar i veckan jag är på resa. Jag valde rätt där…

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!  Idag är jag den gladaste tjejen i världen! Jag har inte tordas skriva om det tidigare, men i slutet av förra veckan blev jag uppringd om ytterligare en ledig tjänst. Jag tackade ja till en intervju i fredags och har idag måndag varit där igen för en 2:a intervju med företagets regionchef. Tydligen gick alltsammans bra för alldeles nyss ringde de upp och gav mig det glädjande beskedet att jag får jobbet! Jag börjar nu på måndag som ekonomiassistent och börjar direkt jobba heltid. Det verkar dessutom vara ett härligt gäng jag får som arbetskamrater och allt känns toppen!

JAG ÄR BARA SÅÅÅÅÅÅÅÅ GLAD!!!!!!        

(Ja, jag får nu tacka nej till deltidstjänsten jag blev erbjuden förra veckan  på det andra stället jag skrev om…)

Så många och långa stunder jag bara kan sitter jag nu vid datorn och följer Crufts-tävlingarna på plats via Cruftslive TV!  Har aldrig varit där själv, men det är en dröm som bara måste bli sann inom nåt år eller två. Vill ju så gärna dit och kika nån gång…  Men i år nöjer jag mig med att kolla såhär istället, å det är ju mycket bättre än inget alls!  Jag riktigt känner hur jag laddas med träningsinspiration…. 

Av en händelse snubblade jag över ett gammalt foto på mig och Gucci, taget under ett agilitylopp våren-06. Kan det ha varit G:s första tävling tro??  Minns ej exakt…  Bilden kommer i alla fall från Joakims Foto och jag blev smått överraskad av att hitta en bild på oss där! Kul att ha kvar! 

Jag går mycket i agilitytankar just nu. Ikväll vankas det egentligen ridhusträning, men Gucci ska få ta det lugnt ett par veckor till innan vi gör något så pass “aktivt” som att träna agility.

Något jag är riktigt sugen på är att gå en kurs igen. Jag har tidigare “bara” gått en 1-veckas kurs för instruktörerna Jenny Damm och Åsa Söderman. Jättenyttigt och såå roligt! Önskar gärna en repris av nåt sånt…  Ni som ev. vet av någon inplanerad kurs i vår/sommar med ledig plats över till mig och Gucci - hojta gärna till!

De senaste två åren har jag och Gucci haft en lång och tråkig agilitystiltje. Lille G är ju egentligen galen i agility och detsamma är jag, när jag väl kommer “till skott”…  Jag finner tyvärr inte tillräcklig träningsmotivation längre nu sedan jag förlorat mina tidigare agilitykamrater till bl.a. grannlandet Norge.  Å det hjälper ju inte direkt till att det är så attans långt till alla tävlingar häruppe… särskilt när man inte haft någon att samåka med.

Men nu har jag blivit inbjuden att haka på Njurundas agilitygäng och även några ur Hudiks gäng på träningar framöver - och genast känner jag pulsen komma åter i agilityådran!   

Jag har dock inte berättat något för Gucci än, för han måste ju fokusera på att vila i ett par veckor nu närmast innan han får bralla loss på agilitybanan…  Men tanken är nu att vi ska försöka göra en agility-comeback den här säsongen! Agility-Gucci is back! 

Jag tänker ibland inte längre än min näsa är lång - å jag har inte ens lika lång näsa som varken Knoppen eller Gucci…   I “följ bloggen” här intill hade jag ju länkat till min gamla blogg - inte den här nya! Klant-Elaine. Det håller på att fixas nu…

Följ min blogg med bloglovin