Bättre och sämre dagar

Det är verkligen skillnad på dagar och dagar nu. Jag äter precis samma mediciner varje dag, men ändå har jag bättre och sämre dagar. Jag kände redan inatt att det skulle bli en dålig förmiddag, för jag vaknade flera gånger av det onda när jag försökte röra mig i sömnen. Lederna är mer svullna, ömma och röda en dag som idag – och jag får vänta lite längre på att få mina go´timmar. Igår tog jag första dosen Metotrexat, vilket faktiskt kändes lite olustigt. Man blir ju nästan sjuk av att bara läsa bipacksedeln. Jag måste lära mig mer om den medicinen helt klart. Som en försiktighetsåtgärd har jag handskar på mig när jag hanterar medicinen, så inte jag ska råka ha något på händerna när jag sen ska ha hand om Arwin. Men hur är det i övrigt, nån som vet? Får jag pussa på Arwin som vanligt eller ska man vara försiktig med all hud mot hud mot barn? Nu tar ju jag en mycket lägre dos än vad t.ex. cancerpatienter gör, men jag vill ju vara säker att det inte kan vara skadligt för honom.

Igår blev det ett dressyrpass i ridhuset för Grizzly och mig. Helt allena. Planeringsmässigt hade jag ju egentligen tänkt klämma in en uteritt igår, men eftersom tisdagen blev som en aktiv vilodag för honom så passade jag på. Han kommer få gå ut ikväll istället och sen en hel vilodag imorgon.

Vi täljde vidare på övningar med övergångar, skänkelvikningar och serpentiner i trav – efter en uppvärmning bestående av öppnor längs långsidorna i skritt bl.a. Skolorna behöver vi öva MASSOR på och jag skulle behöva en tränare från marken att hjälpa oss bara vi kommit igång lite mer.

Jag nyttjade den här övningen för att få tvärningen så rätt som möjligt. (Bild lånad från Hippson.se – ridövningar)

Jag hade mer att rida på än senast och tyckte jag höll mig till vår träningsplan på bra sätt. DET är en hemläxa jag på riktigt försökt bättra mig på – att planera varje ridpass noggrant. 🙂 Jag vill också köpa mig nån form av liten smidig tripod med fjärrutlösare, så jag kan filma vår egen träning med min mobil.

Nu ska jag återgå till lille Arwin som är på väg att vakna. Han har precis hittat sina fötter och vill bara ligga och sprattla och göra gymnastiska, dubbelvikta övningar hela tiden. ♥

Ha en fortsatt fin dag!

Lungröntgen okej och grönt ljus för medicinering

Titt så söt han var i måndags då han efter avslutat träningspass inte ville släppa bettet. ♥
Jag fick till slut öppna munnen på honom, för hur än jag ruckade på bettet så ville han inte släppa taget. 🙂 Möjligen var han nära att somna… 😉

Eftersom jag inte hört något från läkaren sen jag var där förra veckan, ringde jag i morse. Jag ville ju veta om jag fått grönt ljus att påbörja medicineringen med cellgifterna. Sköterskan bad om ursäkt att de glömt bort att ringa mig, och även att de glömt skriva ut kortison till mig. (Den delen fick jag vingla till i fredags så jag skulle klara mig över helgen)

Nu hoppas jag att jag slipper må illa så jag kan fortsätta hålla igång träningen av Grizzlan som planerat, och såklart – ta hand om Arwin alla övriga dygnets timmar då jag inte är i stallet. 🙂

En food feeder till Arwin

Igår klickade jag hem en sån här till min lilla storkille som nu ska börja med smaksensationer! Det är som en bitleksak som man smidigt kan lägga t.ex. frukt i som han sen får smaska på bäst han vill. ♥

När A är bortrest passar jag på att göra om vårt hem till en sadelkammare. 😉 Nu är hopp-kittet putsat och fint. Jag ska ta hem dressyrsadeln och tränset också nu och göra samma sak. Skönare att putsa hemma inne i värmen än i stallet såhär på vintern!

Mormor på besök och toppad man

Arwin med hans mormor. ♥

Sån tur jag har att min mamma kan komma hit till Ö-vik från Sundsvall och hjälpa till med barnpassning när jag måste till stallet och A är på resa. Guld värt! Jag tror att hon uppskattar det lika mycket som mig och Arwin, så det är en win, win, win-situation. 🙂

Igår red hela stallgänget i ridhuset tillsammans och vi hade plockat fram typ samma övningar som sist. För mig blev det ett pass i dressyrsadeln, vilket inte var igår! Grizzly kändes fin, men efter mycket travarbete och övergångar var han ganska mör i galoppen. Där har vi en del jobb kvar innan styrkan är tillbaka, för just nu blir det en väldigt rejäl galopp för att han ska orka hålla den – och jag har svårt att få honom att komma tillbaka och sätta sig lite. Men, men, ingen brådska – det kommer. 🙂

Manen toppad och här ser ni också den rakade haklappen. 🙂

Idag fick Grizzly en ordentlig ompyssling genom att stå med spikmattan en lång stund samtidigt som jag masserade bogpartiet och hals/manke. Jag toppade även manen något, för den blir bara trasslig just nu och är i vägen för tygeln tycker jag. 😉 Sen tog jag ut honom i ridhuset och löslongerade honom. Där går han helt i egen balans och får bara skaka loss lite efter gårdagens, för honom, lite tuffare pass.

Helt fri i trav

Just nu har vi så fint med vinterväglag, som tyvärr troligen tinar bort redan imorgon då det ska bli tögrader igen. Jag ska ändå försöka få till några uteritter i veckan och hoppas jag får sällis av våra stallkamrater. ♥

Uteritt med hela familjen och vecka 50

En timmes uteritt/promenad med familjen. En bättre söndag! 🙂

En bättre söndag blev det igår när hela familjen följde med ut på liten skogstur. A gick med Arwin i sele medan jag fick skjuts av Grizzlan. ♥ Vi passade på att rida lite sidvärts zickzack över byvägen som lite nytta i nöjet. 🙂

Ny vecka och nu växlar vi upp lite till. Tycker vi hade en bra rid- och träningsvecka den gångna och hoppas den här blir än bättre. 🙂 Nu ska jag börja ta fram bommar och småskutt som styrketräning lite oftare, både upp- och avsuttet.

Såhär ungefär ska vi försöka få till träningen vecka 50;

Måndag: Trim i ridhuset (bommar)

Tisdag: Tömkörning

Onsdag: Uteritt

Torsdag: Longering med bommar + sockerbitshinder

Fredag: Vila

Lördag/Söndag: En uteritt och ett trimpass i ridhuset

Idag kommer min mamma och hälsar på och stannar tills imorgon eftermiddag. Hon ska hjälpa mig passa Arwin medan jag åker till stallet eftersom A är på jobbresa igen.

Arwin – nöjd och förväntansfull när vi ska ut på biltur. ♥

Å där åkte man i backen!

Grizzly och hans kompis, Compis. 🙂
Bilden två veckor gammal och jag känner redan nu att styrka och flås kommer tillbaka alltmer. Kul!

Nu har Grizzlan en bred slips, eller kanske mer som en haklapp, rakad som ventilationslucka. 🙂 Den är långtifrån vacker, men jag märkte redan igår när vi trimmade lite att den fyller sin funktion! G var mer framåt och var inte lika varm efter träningspasset var slut, även fast vi faktiskt red på lite mer än vi gjort tidigare. Bra! 🙂

Den här övningen använde vi oss av igår och den känns lagom just nu för att få in mer flyt i rörelsen och med fortsatt bra bjudning framåt. Bild lånad från Hippson.se (ridövningar)

Gårdagens pass bestod av fortsatt många övergångar och en del sidvärtsrörelser. I trav har vi haft lätt att tappa bjudning och tempo i skänkelvikningen, så det lägger jag extra krut på just nu. Rider lite extra framåt med inte lika tvär flyttning och det kändes faktiskt riktigt bra mot slutet igår! Så bra att jag när jag kom fram till ridbanans långsida började rida lätt, gav honom betydligt längre tygel och klappade om honom rejält. P r e c i s då hoppade det fram en Pokémon vid kortsidan och Grizzlan gjorde sin berömda tvärvändning – och jag var totalt oförberedd! Det märktes tydligt att jag inte fick mina magmuskler att reagera såsom jag velat, haha – så där åkte man i backen för första gången på länge! Som tur är var det ju i ridhuset och allt var väldigt odramatiskt. G stannade och undrade vad jag pysslade med och jag låg på backen och skrattade åt min graciösa avsittning.

Idag ska G få en lugn uteritt och vi får sällskap av hela familjen. Det blir mysigt!

Men först väntar vi på att Arwin ska vakna från sin lilla tupplur innan vi åker. Lillkillen som nu på morgonen provsmakat en halv tesked bärsmoothie. GOTT tyckte han! ♥

Arwin Gladfis Rodin ♥

Klippa slips

Jag klipper nog ett område från ganasch till bog, som en bred slips. Tror det ibland kallas islandsklippning?

Vi tog oss en timmes uteritt igårkväll som vårt fredagsmys, Grizzlan och jag, i sällskap med stallkamrater. Även fast vi mestadels skrittade och bara travade korta sträckor var Grizzly ganska svettig när vi kom hem.

Idag väntar ett pass i ridhuset, men innan ska jag premiäranvända vår klippmaskin och klippa en slips på min lurvas. Jag tror det blir riktigt skönt för honom så han inte kokar såhär vid träning. Det i sig gör väl egentligen inget, men batteriet på honom blir lågt direkt när han blir såhär varm och det är inte skoj för någon av oss när vi ska träna.

Det var längesen jag klippte G och jag har bara helklippt honom en gång. Då såg han faktiskt ganska dyr ut, även fast det var vinter, haha! Här är en gammal bild från en dressyrträning där han är klippt – se hur hans färg ser grå ut. 🙂

En helklippt Grizzly, nästan grå i tonen. Tjusig tycker jag!

Tack för pepp

Den här lillfisen får en på bra humör varje dag. Att vakna upp till hans jollrande är helt underbart! ♥

Jag vill börja med att skriva och tacka för alla som kommenterat och kommit med pepp. ♥

Det jag vill säga är att jag absolut inte är nedslagen på nåt vis av det här, utan det är bara skönt att veta att hjälp är på väg och att jag kanske t.o.m. kan vara smärtfri långa perioder med lite tur! 🙂 Jag är absolut inte den första eller enda i världen med sån här typ av besvär, så sjukvården kan det här och för mig är det bara att åka med.

Så, med friskvård som tema kan jag istället säga att vi red en mysig liten uteritt igår på en timme. Jag gillar redan sammanhållningen i vårt nya stall, som t.ex. bevisades igår kväll då en av hästarna är under skritt-för-hand-vila och vi därför allesammans gjorde sällskap i skritt längs byvägen för att anpassa oss till dem. Såklart!

Jag håller tumme för liiite mer snö nu bara, eftersom de perfekta förhållandena som var förra veckan nu tinat bort.

Veckoplaneringen har blivit lite ommöblerad men uteritter och något trimpass i ridhuset väntar i helgen. Min beslutsamhet angående Grizzlans och min comeback har INTE ändrats, snarare tvärtom. Heja oss. 🙂

Trevlig helg!

Kanske inte ett oväntat läkarbesked

En målbild. Huvudsaken är att jag kan ta hand om min familj och mina djur. Det ska gå.

Det här blir ett lite trist inlägg men så får det bli. Jag var ju hos reumatologen igår för mitt första besök och utredning av min ledvärk. Det besked jag fick var kanske inte direkt oväntat, men det blev ändå lite chockande då jag fick beskedet så snabbt – utan “utredning”. Den var ju redan klar i och med de blodprover som tagits vid två tillfällen, och den kliniska bild de fått av att undersöka mina leder hands on.

Jag har Rematoid artrit (RA). De frågade om SLE-utredningen också och det kan inte helt uteslutas, men hur som helst är det lederna jag har mest besvär med och det som kan komma att ställa till värre problem längre fram om det inte behandlas.

Det jag minns om blodproverna var att en del värden var “röda”, alltså utom normalgränsvärden – men det som främst stod ut var anti-CCP som var väldigt högt. Referensvärdet där man skulle ligga under var tydligen 7. Jag hade 350… Det är tydligen en indikation hur aggressiv inflammationen är och hon förstod att jag inte hade klarat mig utan kortisonet som smärtlindring.

Behandling är redan planerad och den ska starta snabbt som möjligt. Jag fick direkt igår göra en lungröntgen, och så snart läkaren fått se de bilderna så ska jag börja min medicinering – med cellgifter. Det är nog den del i detta som jag inte riktigt är vän med än. Jag visste inte att man behövde ta till såna för RA men mitt immunsystem skenar och måste därför tryckas tillbaka. Sen ska jag bli kallad för att röntga axlar, händer, handleder och fötter för att se om inflammationerna hunnit göra permanent skada. Jag kommer också fortsätta på kortison och smärttabletter ett par månader framåt tills cellgifterna hunnit ta över hela jobbet.

Cellgifter kan ju komma att innebära en del jobbiga biverkningar, men de har en plan för hur jag ska få må så bra som möjligt och jag kommer lämna täta blodprover för att se att min kropp, främst lever och lungor klarar av behandlingen. Blir illamåendet för jobbig får jag kanske testa ta sprutor istället för tabletter, men allt det där får jag ta som det kommer.

Målet för mig just nu är att kunna leva mitt liv som vanligt. Jag tänker absolut ställa in mig på att kunna ta hand om Arwin och kunna ha kvar Grizzly precis som inget är annorlunda.

Man ska ju försöka hålla igång fysiskt så gott det går för att hålla kroppen rörlig och stärkt, så vad blir då bättre än världens bästa friskvård? 🙂

Det långsiktiga målet är att höra läkaren säga att min kropp är i remission, alltså symtomfri! Nu vet jag att det skulle ligga långt fram i tid, men med tanke på det min kropp varit med om de senaste månaderna är det ju inte konstigt att mitt immunsystem gått bananas. Graviditet, förlossning, snitt, sårläkning samtidigt som långvarig och rejäl infektion, operation, en till sårläkning osv.

Jag vet att jag säkert tjatat hål i huvudet på mina nära och kära, vänner och familj genom åren – och särskilt de senaste månaderna genom att ha klagat om min värk. Även här till er i min internetdagbok. Men jag kan inte låta bli ibland, vilket ändå känns som ofta vilket jag ber om ursäkt för. Jag har ju konstant, mer eller mindre, ont och för mig är det 24 timmar per dygn. De gånger jag inte kan låta bli att göra ljud eller “klaga” på att det gör ont är det för att det helt enkelt smiter ut ur mig. En pysventil.

Många tänker säkert att jag mår jättebra eftersom jag rider och gör allt som vanligt i stort sett. Men det är BARA med hjälp av smärtstillande och jag har ändå hela tiden ont, fast en smärta som jag lärt mig hantera. Jag säger inte till varje gång det känns som jag håller på gå av medan jag sitter upp eller av, när jag måste byta hand för att ens kunna borsta hästen eller att jag är redo att släppa hästen om han drar eller rycker till när jag leder honom eftersom jag inte kan hålla emot. Och då är jag ändå bara i stallet när jag mår som bäst på dagen. Då när tabletterna har full verkan och jag hunnit värma lite under dagen och komma igång.

Nåväl. Nu får det vara nog “klagat” om detta. Nu vet ni och nu vet jag. Nu ser vi framåt! 🙂

Lätt gympa med travbommar och dags för utredning av reumatolog

Bild från förra helgen när Ida var här. Grizzlan under avtravning och stretch på lång tygel, vilket han älskar. 🙂

Sex konor uppställda som dubbelslalom-momentet i WE och några travbommar hade Anna plockat fram när vi kom till stallet. Uppdukat och klart för träning! 🙂

Grizzly kändes lite trött i kroppen igår, så känslan var inte såsom den varit senaste ridpassen. Det kan kanske delvis vara pga att han blev så varm direkt som den lurvas han är för dagen. Jag tror nästan jag ska klippa en liten slips under halsen som vädringsventil.

Gårdagskvällens uppdukade ridhus med WE-inspirerad dubbelslalom av konor och travbommar.

Dubbelslalomen red jag några gånger i skritt som del av värmning, och sen endast två gånger i trav. Den övningen märkte jag tydligt att vi inte orkar på bra sätt än. Men ge det några veckor till så ska vi vara i bättre ridskick! 😉 Travbommarna kändes bättre även om det där också känns att det saknas styrka, såklart. Det är bara att träna vidare så kommer snart styrkan tillbaka. 🙂

Ikväll tar vi en sväng ut på byn, bara Grizzlan och jag. ♥

Nu efter lunch ska jag äntligen till reumatologen för utredning av min ledvärk. Jag var där och tog blodprover för en dryg vecka sedan inför dagens besök.

Jag har endast två dagars dos kvar av kortisonet och jag vet ju att jag inte kommer få äta det längre, vilket gör mig lite nervös att värken ska börja skena igen som sist. Och på det vis jag trycker i mig värktabletter är ju inte heller hållbart för magen, så jag hoppas det finns nån annan lösning som kan hjälpa mig. Håll tumme och heja mig.

Lek i Photoshop och ett pass på töm

Grizzly Rodin, fläckig och fin! ♥

Titta vad Ida och jag lekte fram tillsammans längs E4 i husbilen! 🙂 Jag har länge velat ha en tecknad header, men det har liksom inte blivit av – förrän nu.

Vi teamworkade fram den här Grizzlykopian med hjälp av Photoshop och vi hann även en bra bit på väg med Idas häst, Manne. Ida har en del jobb kvar där men det fixar hon galant på egen hand. 🙂

Igår slängde jag snabbt ihop en liten ny header hit till min lilla internetblogg som ni ser här ovan. Vad tycker ni? Tips om vad jag ska ändra? Jag är inte helt nöjd än, så när jag får feeling kommer den nog uppdateras igen.

Jag dammade även av min kamera igår. Det är helt galet att jag inte fotat Arwin med den förrän hans 4-månaders dag. Jag borde skämmas. 😉 Men se, ett par söta bilder fick vi till i alla fall. Nu har jag lovat mig själv att bli flitigare med kameran framöver. Jag VET ju att jag uppskattar det längre fram.

Arwin på hans 4-månaders dag. ♥
Arwin har konstant blöta fingrar eftersom de är mer inne i hans mun än utanför. 😉

Grizzlan var pigg och glad efter en helgs vila och äventyr i grannskapet. Även fast jag kom till stallet sent fullföljde jag det jag hade planerat och vill faktiskt ge mig själv en fjäder i hatten för det, haha. Det är så lätt att tappa lusten när det är kolsvart, alla andra redan har varit i stallet och man ska iväg ut i vargavintern helt själv. Men, man ångrar aldrig ett träningspass i efterhand. Och utan träning, inga framsteg.

G spanar efter spöken utanför ridhusdörren. 😉

G fick fortsätta med övergångar, denna gång med många trav/galopp och han ser fortsatt fräsch ut – och redan mycket starkare än sen vi startade för några veckor sedan. Ikväll är det dags att sitta upp och fortsätta snickrandet.

Jag har mina mål klara för nästa säsong men berättar mer om dem lite senare för er. 🙂