WE-tävlingen inställd

Bild när Grizzly var ivrig att traska in i transporten med Ida här om helgen.

WE-tävlingen den 8:e oktober är tyvärr inställd. Tydligen hade för få ekipage anmält sig enligt den info som Njurunda RF meddelade igår. Trist! Vi som hade lagt upp en liten träningsplan och Ida som var pepp att tävla Grizzlan. :/

G fick en extra vilodag igår. Jag var en dålig hästägare med noll energi helt enkelt. Ljumsken känns för ond att rida med, men jag hade en tanke på att åtminstone longera honom så han skulle få röra sig – men så blev det som sagt inte heller. Vissa dagar känner man sig otillräcklig och dålig mot sina djur, helt klart.

Idag SKA Grizzlan få röra sig i alla fall, men om det blir longering eller ridning är oklart än. Jag måste känna efter under dagen hur benet känns – om jag törs sitta upp, haha. 🙂 Imorgon och eventuellt på fredag ska Ida rida honom, så vi har en backup-plan i alla fall tills halta Lotta har repat sig igen. Benet känns helt klart bättre efter helgen, men väääldigt skör i ljumsken fortfarande, så det gäller nog att vara lite försiktig så det inte förvärras och blir nån långdragen historia igen…

 

Facebook Comments

Mör!

Målgång för ett gäng tappra 3-milare

Nu vet jag åtminstone vad Lidingöloppet innebär. 😉 Först och främst, vilken folkfest! Kul! Men om man säger såhär. Jag har bara mig själv att skylla för att jag känner mig som en mör trasa i kroppen nu… Totalt i sommar har jag kanske sprungit 5-6 gånger, och då aldrig längre än ca 5-6 km. En katastrof-dålig förberedelse för ett sånt här utmanande lopp och då blir resultatet därefter. Inga konstigheter alls. 🙂

Första 5 kilometrarna kändes dock bra. Det är där jag ligger träningsmässigt i ”min löpning”. Det var MYCKET folk och trängsel i spåren, och efter ca 7 km hade jag så ont i min trubbel-ljumske och höft att jag redan då kände mig osäker om jag ens skulle palla ta mig i mål. Men nån slags lufs-löpning höll jag igång åtminstone till milen, sen hade jag så sjukt ont att jag inte fixade varken nerför eller uppförsbackar – utan försökte bara att ta mig framåt överhuvudtaget. Kroppen skrek STANNA. Där det var skapligt plattförs försökte jag hålla igång nåt slags haltande löpsteg och målet var bara att fullfölja loppet och ta mig i mål. Vilket jag gjorde, dock på en riktigt skit-tid på alldeles under 2-timmars-strecket men det får så vara! 🙂

Det är nämligen så att vi redan vi kommit i mål diskuterade hur vi skulle göra betydligt bättre ifrån oss vid nästa års Lidingölopp, haha! Ja, det här måste jag definitivt på igen. BÄTTRE förberedd nästa gång, helt klart. 😉

Tack alla inblandade för en trevlig fast smärtsam helg!

Facebook Comments

Dags för stockholmshelg med två av mina favoritmänniskor

Valpmänniskan Ida, en mycket nära vän sen snart tre år tillbaka! Det firar vi genom… att på lördag plåga oss själva i 1,5 mil i kuperad terräng på Lidingö, haha. Heja oss!

Han…

Roligheter i massor väntar oss idag då vi ska spendera några timmar på Gröna Lund i eftermiddag. Sen väntar mysigt restaurangbesök och laddning inför lördagens bravader.

Lördag morgon ska jag möta upp Ida och sen tar vi oss ut till Lidingö. Hon åker ner till Stockholm med sin familj över helgen, men Lidingös ”naturupplevelse” gör hon och jag tillsammans. 😉  Klockan 10.00 har vi vår starttid, men ingen som helst aning när vi kommer i mål, haha!

Jag ser riktigt fram emot några dagar med hotellvistelse och tid tillsammans med nära och kära! 🙂

Önskar alla jag känner och inte känner en lika trevlig helg som jag tänker ha!

Facebook Comments

Kvällspromenad med häst, hundar och vänner

Titt va fina! Emilie, för första gången uppsutten på Grizzlan. 🙂 Grizzlan ville inte nå gärna stå kvar på håll och fotas, han ville hellre fram och hälsa på hundarna…

Igår hade vi stämt träff med Emilie i stallet och planen var att hon skulle rida ut Grizzlan medan jag prommade med. Vips ville Ida också hänga med ut på tur, så en timmes prommis med hela gänget hundar, häst och vänner. Myssit! 🙂

Efter stallet fortsatte Ida och jag på vår kolhydratladdning inför lördagens löptur. 😉 En chipspåse och dubbla dippskålar. Mums! Gör susen för energidepåerna!

När det var dags att kvälla för dagen tog Ida med sig Fendi och Penny med sig hem som vakthundar och sovsällskap. 🙂 Den här bilden nedan fick jag nu på morgonen. Det ser inte ut att gå nån nöd på nån av dem?!

Fendi, Ida och Penny

(mobilfoto av Idan)

Ikväll taggar vi hoppträning igen! Idan har lovat hänga med och filma och fota lite, om vädret tillåter. 🙂

 

Facebook Comments

Start inomhus?

Bild från enda gången vi hoppat inomhus var kring nyårsskiftet 2016-2017. Då skötte han sig som facit.

Jag vill på’t igen. Grizzly med hoppas jag. 😉 Men inga fler utomhustävlingar finns att anmäla till den här säsongen, så nu blir det till att starta i ridhus – eller inte alls. Den enda gången Grizzly hoppat inomhus är under en träning för snart ett år sen. Nu menar jag såklart inte att det en jättestor skillnad för oss vad gäller själva hoppningen. De tajtare vägarna och utrymmet är vi ju vana vid på träningarna i paddock med samma storlek, men allt runtikring… främst liv och rörelse på läktaren! Jag vet ju hur Grizzly hittills har reagerat på publik på framridningar och t.ex. under WE-dressyren i höstas. Hm. Törs vi prova?

Om ja har vi två chanser till start innan denna säsongs slut. Den 1 oktober i Färsta och/eller den 21 oktober på hemmaklubben, SRK. Vi tränar vidare och suger lite på den karamellen… 🙂

Denna veckas träning blev flyttad från tisdag till torsdag, så imorrn kör vi igen! Ikväll ska vi möta upp Emilie i stallet och gå igenom Grizzlans mat- och sovklocka inför helgen. 😉

Facebook Comments

Sov gott Albi

 

Så vänlig, klok och med en stolt värdig blick…

du charmade alla på ett litet kick.

Med ett steg och utstrålning som få,

fina betyg som ung fick du då.

Efter långt, lyckligt liv som nog världens snällaste häst,

är du nu på andra sidan och har det lika bäst.

Susanne och Cazall för fram ditt fina minne,

på banan, i tanke och ömmaste sinne…

Albi af Säfva, tack för allt och sov så gott!

Du kommer aldrig bara va ett minne blott…

 

Facebook Comments

Orsaken till stoppet

Grizzly: – ”Maa… Maaat… Maaaaat……?!?!?  Alltså vänta jag måste få läsa, vad tusan STÅR DET?! Får man MAT?!

Tvärnit.

Elaine: – ”Men Grizzlan… *suck* Matfors Ryttareförening står det! Du får mat när vi kommer hem igen. Nu gör vi om och gör rätt resten av banan, okej?!”

 

Grizzly: -”Åkej.”

Facebook Comments

Det kommer efter…

Fendi och Penny, två töser fullutbildade i slapparkonsten. 🙂

Tröött Elaine. Det kommer efter när man inte ger sig en endaste dag med lugn morgon för återhämtning. Stalljour i lördags och tävling i söndags, ja då är det inte direkt sovmornar vi pratar om… Men, det är ju självvalt så jag ska inte klaga. Men visst känns det nu såhär när arbetsveckan dragit igång och vardagkvällarna börjar bli mörka (!) igen. :/

Grizzly såg väldigt fräsch och mjuk ut igårkväll. Kändes pigg och lagom busig mellan öronen. Jag lät honom bara jogga loss lite på lina och körde en del backaövningar á la DUH, mer som en aktiv vilodag. Han fick även stå med spikmatta och mysa en stund, och det tycker han ju om. 🙂

Väl hemma intog jag ganska snabbt soffläge med hundarna och jag tror vi var i säng redan 22.30. Zzznaaarrk.

Facebook Comments

Veckoplanering v. 38

Min lilla köttbulle. 

Ingen rast, ingen ro. Ny vecka och livet rullar på. Den här veckan har vi fått träningsdag för JH på tisdag, så vi anpassar veckans planering efter det. På fredag pyser jag och kärleken till Stockholm över helgen, och på lördag ”springer” jag och Ida Lidingöloppet, 15 km! 🙂  Vi har tränat helt galet bra inför detta lopp (läs inget alls) så jag ser fram emot en rekordtid! (läs långpromenad) 😉

Emilie, som tidigare brukade rida Nala i vårt stall, har lovat passa och rida Grizzlan fredag till söndag – så det känns toppen att han får röra på sig i helgen också när jag är på äventyr. Hundarna får bo hos Tinas hunddagis över helgen och ha det roligt där med sina kompisar.

Jag har redan börjat spana på nästa hopptävling, så vi tränar vidare som följer;

Måndag: Lätt longering/DUH

Tisdag: Vila

Onsdag: Uteritt

Torsdag: Hoppträning

Fredag – Söndag: Uteritter (med hästvakten Emilie medan jag är i Stockholm)

Pandan inväntade oss slöfockar (Ida och jag och resten av hundarna) under gårdagens prommis!

Facebook Comments

Hopptävling, debut 90 cm med film

Efter en bra känsla på lördagens lilla hoppträning bestämde jag mig till slut för att åka på tävlingen på söndagen. TACK Emelie för supercoachning och pepp i lördags! 🙂

I tidig otta hämtade jag upp snälla Ida som hängde med som hästskötare och moraliskt stöd, den bästa sorten. Detta trots endast två timmars sömn efter nollningsfinal med klassen. Bra kämpat! 😉 Och TACK för hjälpen!

Direkt jag satt upp innan framridning var Grizzly riktigt på tårna. Han dansade fram, galopperade på stället och kändes mer som en dyr dressyrhäst istället för en cool hopphäst, haha. Jag fick försöka rida metodiskt och lugnt för att få honom att slappna av inne i ridhuset på framridningen – och innan vi var klara var han fin. Sen på väg upp till framhoppningen kände jag att Grizzlys bensin redan började tryta. Han liksom eldar upp sin energi för kråkorna, ganska typiskt för unghästar antar jag? Vi behöver rutin här som i allt annat, inget nytt, inget konstigt. 🙂

Framhoppningen gick okej och Grizzly tog några riktigt fina språng som det kändes, och snart var det dags för vår tur. Väl inne på banan var G slö i benen jämfört med under värmning, så typiskt! Jag tyckte jag lade upp en okej galopp inför första hindret, och det kändes som G bjöd bra på hindret – men när han precis skulle hoppa av ångrade han sig… haha! Tvärnit! Jag la en volt, och red på igen. Poff! Fint språng, men sen var det verkligen tunga fötter och en fortsatt lite fegis Grizzly. Vet inte om det syns på filmen så väl, men precis sista biten innan nästan varje hinder bromsar han och känns nästan som han ska stanna – men jag lade om benen och han hoppade vissa hinder i stort sett ”stillastående”.

Väl kämpat kan jag tycka ändå – för vår första gång. Vi kan bättre och det känns bra att ta med sig. Vi gjorde vårt bästa för dagen och kom ändå runt i vår debut! En seger i sig att vi ens kom till start efter hur den här säsongen varit för oss, och hur pass lite vi hoppat pga. min onda ljumske.  Så jag är jättenöjd! Ett stopp, med tidsfel som följd blev facit för dagen – men som vanligt var jag SÅ STOLT över min fläckiga bästis. Han är bäst. 🙂

Fin höjd över 1:an när han väl bestämde sig för att hoppa! 😉

Filmbevis från gårdagen. 🙂

Efter tävlingen och efter alla stallsysslor, tog jag och Ida var traditionella pizza som plåster på såren. Vi kryddade lite extra med kladdkakemuffins till efterrätt, en tupplur på det – och avslutade med chips- och dippkväll. Hela kostcirkeln som vanligt. 😉

Facebook Comments